Tranemo Innebandyklubb

Tranemo Innebandyklubb

A piece of history. En gång i tiden spelade jag innebandy och var jag med och startade en innebandyklubb i Tranemo, det hela började såhär.

Nöjes Expressens innebandycuper

Jag gick i femte eller sjätte klass i Tranängskolans mellanstadie och innebandy var ännu inte speciellt populärt. En grupp som kallade sig Nöjes Expressen åkte runt i hålorna i Västra Götaland och arrangerade roliga innebandycuper som började på dagen och höll på ibland till ganska sent på natten. Konceptet var ganska coolt, en typ av kombinerat tonårsdisco och innebandy turnering. När man åkte ur turneringen kunde man dra och duscha och gå upp till discot. Nöjes Expressen hyrde alltid idrottshallar och tog dit domare och DJs och anläggning, samt ordnade upp så att flera bussar åkte runt och hämtade upp folk.

Turneringarna hölls i flera klasser, och det var ganska blandat folk, allt från mellanstadie till KORP-lag.

Turneringarna var på små mål, och med fyra spelare från varje lag på plan.

Första cupen

Efter att Nöjes Expressen kört ett par turneringar började jag klura på hur jag ska vara med, jag var egentligen helt värdelös på bollsporter och innebandy vid det laget. Jag kollade med lite kompisar i Borås om de var sugna på att spela, det var de, så jag anmälde vårt lag tills cupen som skulle vara lördagen därpå.

Samma vecka, på lördagsmorgon åker jag in till Borås (40 km från Tranemo) och tänker samla ihop gänget. Jag hittar två av mina lagkamrater utslagna och bakfulla (De var ett par år äldre och hade börjat festa lite smått redan). En av killarna säger något i stil med “öööh ne fyfan, jag pallar inte idag… vi skiter i det!”. Det var ungefär samma sak med resten av gänget.

Jag börjar fundera på hur fan jag ska lösa det, jag kände verkligen inte för att missa cupen eller åka tillbaka med svansen mellan benen som det kändes då. Jag måste varit 12 eller 13 år? :)

Jag lallar neråt stan och kommer på att en gång när jag var med just dessa polare så hade vi hastigt träffat ett gäng killar som spelade innebandy på en gata i Trandared i Borås. Jag var ganska säker på att en av killarna, Mattias, bodde just bredvid där de spelade så jag knatar dit. Klockan är nu ungefär lunch och cupen skulle börja på eftermiddagen så det började bli lite panik.

Jag hittar gatan, går till fel hus ett par gånger när jag frågar efter Mattias, men till slut hittar jag rätt! Han sitter nere i källaren och spelar 8-bitars Nintendo, det intresset hade jag också på den tiden! :)

Han blir super intresserad av innebandy cupen, ringer runt sina polare, bland annat en sjukt skicklig kille som hette Englund i efternamn (minns inte förnamn). Någon timma senare har han fyra spelare, men alla kan inte komma direkt. Mattias fixar skjuts åt dem, jag tar bussen direkt till cupen som redan hade börjat vid det här laget och övertygar Nöjes Expressen om att lägga våra matcher sent istället. Det funkar!

En liten stund senare dyker Boråsarna upp. Av en ren slump, så är dessa fyra killar allihopa sjukt skickliga så vi vinner match efter match, ända fram till semifinal där vi får stryk med 0-1 mot ett lag som jag än idag minns namnet på, BK Oilers kallade de sig. De var också jävligt duktiga! Jag.. jag var fortfarande värdelös, men Borås-killarnas skicklighet dolde på något sätt det som tur var.

Träskebo Flyers

Att vi dök upp på detta viset och vann så många matcher fick klasskompisar att undra och följa våra matcher. Nästa turnering kunde Boråspolarna inte vara med på, men eftersom det gått så bra för oss så var några av de duktiga i klassen inte sena med att fråga om jag ville spela med dem, vi startade Träskebo Flyers.

Nästa turnering skulle vara om en dryg månad, tills dess var jag tvungen att åtminstone lära mig hantera klubban. Jag förbannade mitt usla bollsinne och satte igång att träna med de där första killarna i Borås som aldrig dök upp. Jag upptäckte att jag hade två bra egenskaper, förbannat bra reaktion och jag var bra på att spela upp bollen. Jag höll mig bak vid målet alltså, och där spelade jag bra, förutom när jag fick slängar av hybris och skulle springa upp, då blev jag av med bollen vid första motspelare jag mötte. :)

Jag blev bättre, och trots ett uselt bollsinne kunde jag efter ett tag hantera både boll och klubba på ett mer eller mindre godkänt sätt, tillräckligt för att börja spela och träna med klasskompisarna i alla fall. Nästa cup kom, och Träskebo Flyers vinner match efter match. Vi kom till semifinal även denna gången med vårt nya lag. Cuperna hölls med jämna mellanrum, ungefär varannan månad. De följande två åren deltog jag i 13 cuper, jag gick hem med medalj från samtliga. Oftast under namnet Träskebo Flyers, men det sista året bytte vi spelare och namn en hel del. Vissa tröttnade helt enkelt. Jag minns klart namnet Jelmoli bland annat. Under åren började jag bli duktig, med flera undantag. Jag vet inte hur det gick till men ibland kunde jag ha sjuk toppform och spelade framme och sprutade in mål, ibland gick allt käpprätt åt helvete och jag var lika dålig som dagen jag spelade med Boråsarna, hur som helst så lärde jag mig se min form (oftast), och höll mig bak och skyddade målet när jag kände mig kass.

Vi startar Tranemo Innebandyklubb TIBK

Någonstans i mitten av denna epok, samlas jag och några av de andra som tyckte det var kul att spela innebandy i en källarlokal. Vi ville starta en förening och få stadiga tider i Tranemo idrottshall. Vi klurade även på hur vi kunde skaffa en sarg, och spela på stora mål. Vi bestämmer oss för att försöka och att namnet ska bli TIBK trots att det var väldigt nära att namnet hade blivit “Gurka BK” då flera röstade för det.

Rätta mig om jag har fel om någon minns, jag tror vi var: Jag, Morgan, Robert, Daniel, Martin och Nisse? Edit: Såg precis att Fredrik “Fido” också var med, tack vare denna artikeln av Jonas.

Jag och Nisse besöker dagen därpå kommunhuset och plockar med oss material och standard stadgar, vi startar några dagar senare upp föreningen och med Nisse i spetsen “snor” vi primetime på idrottshallen från Tranemos största förening, fotbollsklubben. De var sura länge och väl för att ha förlorat sin tid i idrottshallen mellan kl 18 – 20 på tisdagar och torsdagar. :)

Föreningen rullar på, och efter något år tröttnar jag. En eldsjäl kommer in och styr upp föreningen, Stefan Hedin. Jag har inte riktigt koll på vad som hände efter min tid, men jag vet att några som kämpat hårt för föreningen under åren är bland annat Jonas, Häcke, Tommy, Soupanki, Ari och många fler såklart!

Klubben finns än idag, och glädjer många. Deras sida hittar du här: TIBK

Är någon riktigt nyfiken, så har jag faktiskt varenda speluppställning från Nöjes Expressen kvar. Om de nu inte blivit malätna under åren :o

Några bilder jag hittade från efter min tid

-Mötande bil stannar…
— Basse på en mörk grusväg

Kommentarer

kommentarer